Vet inte hur det känns riktigt...
Blev så himla besviken på Anders igår.. och jag vet inte riktigt varför egentligen.. han är så himla tålmodig med mig hela tiden och försöker fixa och dona med allting här hemma.. Han är verkligen den jag vill leva med alltid. Men igår blev jag så himla besviken.. över en rätt så löjlig grej också måste jag säga.. men det är nog allting runt omkring oss nu som gör att det smittar av sig på annat man diskuterar. Men jag sa godnatt och gick upp och lade mig sur.. har jag aldrig gjort innan! Inge bra..
Läste fröken Tinas blogg precis och blev lite smittad av den "store talaren" :) Jag tror också man tänker väldigt negativt många ggr.. man tar saker å ting för givet. Vi har det väldigt bra i detta landet vi lever i. Jag tror att detta är ett av de bästa länderna att bo i faktiskt. Inget krig.. ingen svält.. inga överdrivna orättvisor så att folk dör osv.. man behöver inte vara rädd för att soldater ska komma och ta en när man går ut... eller att där ska komma en bomb in i huset.. pengar har vi så vi klarar oss iaf.. kläder på kroppen.. mat på bordet.. friska barn.. Jag försöker att inte tänka negativt ibland.. men det är nog lite också för att man går hemma så mycket nu.. man blir så enkelspårig.. det enda jag tänker på varje dag är vad vi ska ha till middag.. om barnen behöver nya kläder.. om jag behöver nya kläder.. om vi behöver köpa nånting till hemmet.. när jag ska handla mat nästa gång.. det kan göra mig negativ.. det händer ingenting liksom.
Dessutom saknar jag mina vänner... känns som att man blivit lite "undanskuffad" för att man valt att ha barn och familj.. känns mindre trevligt.. men alla går vi vår egen väg och ibland finns där inte utrymme för alla man umgåtts med innan pga olika anledningar.. t ex att man bor flera mil ifrån varann.. Men ibland kan man känna... men jag då? Innan var jag den som vänner ville prata med när dem var nere eller hade problem.. innan var jag den som visste vilken vän jag kunde öppna mig för.. innan.. när jag hade mycket tid att ge mina vänner..
Oh well... över till något annat... Ebba ska till tandläkaren idag! Så jag får väl snart väcka henne och köra dit =)
Puss & puss!
Känner igen mig så väl gumman.... åhh blev nästan tårögd när jag läste... den satt mitt i prick...
Varför förändras alla runt omkring en bara för att man skaffa barn??
Saknar dig massor, innan pratade vi nästan varje dag om allting mellan himmel och jord. Saknar gymnasiet och vår tid tillsammans..
Första natten jag har felix själv gick så där... suck, han har varit jätte orolig och min mage är fortfarande inte riktigt hundra.
Om jag är bra till nästa vecka tänkte jag ta mig en sväng neråt...?? Kram
Hej gumman! Hoppas du blev glad på Anders igen :o) Tror inte de är lätt alla ggr att leva med oss "flickor" :P
Tråkigt att du känner så, att vissa vänner försvinner för att man skaffar barn o familj. Antar att de nog lätt bli så, vänner utan barn förstår inte hur mkt tid barn tar, och vännerna med barn har helt enkelt inte samma tid för vännerna längre. Men det är ju så det är. Man får väl lite annorlunda intressen också. Men trots allt, i vår ålder så är det ju inget konstigt att man skaffar barn :) Det hade ju hänt.. förr eller senare liksom.
Jag ville bara att du skulle veta att jag inte "skuffar undan" dig för att du är en av dom med barn. Anledningen till att vi inte setts mer dom senaste åren är ju avståndet emellan oss. Sjöbo är närmare än Ystad, så kanske det kan bli bättre år 2009. ;) Jag har verkligen inte glömt dej, jag vet att jag skulle kommit ner till dej, har tänkt på dej o det dom senaste dagarna, men vet inte hur jag ska få tid o ork till allt. Det är den bittra sanningen :S Men gumsi... vi får ta tag i det nu. Jag ska kolla mitt schema genast o se över när jag har en ledig dag till ditt förfogande, bara att hoppas att du är "ledig" då också :)
Puss o kram gums!
Hoppas allt är bra nu..
Din blogg e super bra.. Hoppas du har lust att läsa och komentera min blogg också..
Kram på dej
Sköt om er.
Puss & kram Sandra
Snuttis då :S Så ska du inte känna. Du är verkligen inte undanskuffad! Du är min närmaste vän och så kommer det alltid att vara. Det är dig jag kommer till när jag mår dåligt. Visst ibland känner man kanske att man inte vill störa p.g.a. du kanske har mycket med barnen och sådär. Men du vet att du står mig närmast!
Älskar dig massor gumman!
Puss
<3
...så är det Nilla. hur många familjer tror du har kvar varenda vän? Jag har pratat med så mång om detta o alla säger vi likadant. De som har familj söker sig till andra familjer. De som är utan barn umgås med folk utan barn. Det är en stor skillnad på att ha o inte ha barn. Det är ingen som kan säga annat. Du tillhör nog de som är lite bortskämda med många olika vänner o det är klart att det blir en stor omställning när det tillkommer barn i livet för man kan inte finnas till för alla. Jag däremot är van att klara mig med ett fåtal vänner, men har dock ett stort behov av den sociala biten. Vi mammor får hålla ihop...o ja, du e givetvis välkommen att hälsa på. Go natt, sov sött....
Tack gumman! Det är inte kul att det är som det är men vad fan ska vi göra? Jag och Jonas ska sätta oss ner och diskutera det här med ny lägenhet. Det lutar åt att vi tackar jag. Det är vad båda vill, men vi får se när vi har varit där och så.
Det är ingen fara att det inte blir bio i helgen. Vet dock inte när vi kan nästa gång men det ska vi nog kunna lösa.
Puss
Tack för att du finns!!
<3
