LadyMcNilla

Jag hade faktiskt velat börja jobba nu.. har varit hemma 1 år nu snart på pricken.. och det är inte tänkt att jag ska börja igen förrän den 2:e februari. Jag får väl hålla ut tills dess.

Helgen har varit myspys. I fredags mös vi som bara den med lite choklad och Idol och lite ps3 på det. I lördags åkte Anders redan vid 7 på morgonen till det där extrajobbet.. en skorsten han skulle göra och han blev färdig samma dag. Kom hem vid 16-tiden. Sen hade vi mys hela den kvällen.. =) Jag älskar dig absolut-väldigt-skitmycket älskling! <3

Igår var Anders och Jonte på crosstävling.. min bror och hans äldste son skulle egentligen också med men dem ångrade sig så dem tog med sig Hans istället.. varken han ville eller ej =) Blev ändå typ 3 timmar där.. sen kom dem hem och då stack vi hela familjen ut på en cykelrunda.. var ute i nästan 1½ timme. Middag på det och sen var vi helt slut allihopa.. Ebba somnade först av alla.. redan vi 19-tiden och Jonte lade sig kl 20 som vanligt. Sen kunde älsk och jag mysa lite till innan en ny vecka skulle ta vid.

Måndag idag alltså.. känns som att varje dag är densamma men det är väl för att Anders jobbar så mycket nu. Längtar tills det är över.

Sökte upp en gammal vän.. vi var ändå "bästisar" som man sa då.. i nästan 8 år. Men det verkar som att det var mest jag som var intresserad av att höras av igen. Tråkigt. Men alla tänker ju inte som en själv och antagligen så känner jag inte henne längre ändå. Men det hade ju ändå varit roligt att få någon slags respons.

Utseendet spelar så stor roll, men är det allt? För mig är det också viktigt men jag är hellre frisk och att mina barn är friska och min blivande man såklart och alla nära runt om mig. Men för vissa spelar det ju t o m roll hur deras vänner ser ut. Ser dem inte bra ut så kan man inte vara vänner. Är det verkligen så? Är många människor så ytliga? Jag tror aldrig att jag tänkt så om någon vän.

För mig är inte utseendet viktigt på så sätt att jag vill att andra ska reagera och säga att jag är snygg osv. Jag vill se bra ut för mig själv.. givetvis sitter det inte fel att den jag lever med gillar hur jag ser ut. Men det är inte så att jag vill ha uppskattning från omgivningen. Jag bara tycker att allt det här med utseende tagit över allas liv verkar det som.. speciellt med vikt och grejer och ibland halkar man ju in på det själv och tycker att världen går under för att man inte går ner dem sista 7 kilona man vill gå ner. Men det är fan inte allt. Hur ska våra barn må egentligen när dem blir större? Dem kommer ju påverkas ännu mer än vad man själv gjort, för hysterin kring detta har nog aldrig varit större. Inte vad jag kan minnas i alla fall.

Givetvis kommer man hålla koll på vad sina barn äter så att dem inte ska rusa upp i vikt och må dåligt både fysiskt och psykiskt. Det kommer jag aldrig tillåta mina barn att göra. Men några få kilo över vad man egentligen ska väga tycker jag inte spelar nån roll. Mina barn ska alltid få veta att dem duger som dem är.  

Jag avskyr ytliga människor och detta ytliga samhälle vi lever i.